Inspirerande sätt att lära om känslor
I innovationsprojektet Känsligt utforskade vi på RISE idéer som kan bidra till att unga personer lär sig mer om att känna igen och förstå känslor. Den digitala byrån Björnmamman deltog i projektet för att öka sin kunskap om metoder för att involvera användare i processen.
Vi valde att arbeta med psykisk ohälsa då Region Norrbotten, projektets testbädd, pekat ut det som ett prioriterat område. Genom samtal med personer inom professionen kunde vi avgränsa behovet och fokus i vårt innovationscase till unga människor och känslor. Att veta och kunna uttrycka vad man känner är inte alltid lätt men kan nämligen göra stor skillnad för den psykiska hälsan.
Under processen såg vi att det både fanns många verktyg i vården och verktyg för att på egen hand skatta sin hälsa valde vi att arbeta med en annan lösning. Ledord för innovationsarbetet blev att skapa:
- Ett verktyg utanför vården
- Något som känns ofarlig och lekfull
- Ett sätt att lära och reflektera tillsammans
- Ett verktyg som hjälper användaren att reflektera kring sina egna känslor utan att det är de själva som står i fokus
Workshop med unga
Med underlaget från våra intervjuer med professionen och inspiration från olika aspekter av känslor (som att de känns i kroppen, man agerar utifrån dem, man kan sätta ett ord på den o.s.v.) gjordes en idéutvecklingsprocess. Tidiga idéer av koncept för att reflektera kring känslor togs fram med unga som tänkta användare (t.e.x i skolan). För att komma vidare i konceptutvecklingen kände vi att just berättelser om händelser som skapat känslor kunde vara ett material att konceptutveckla kring.
Då det inte finns något facit för hur en känsla ska kännas ville vi samla in autentiska berättelser som unga kunde relatera till, eller som kunde väcka nya tankar. Underlaget samlades in under en workshops med personer i gymnasieålder. Deltagarna fick beskriva:
- Något som hänt dem eller någon i deras närhet
- Vilken känsla händelsen väckte
- Var i kroppen det kändes
- Vilken handling känslan ledde till
- Hur länge känslan stannade
För att komma igång kunde deltagarna använda kort med olika känsloord som inspiration.
Mallen Känsloscenario och ”känslokort” användes för att samla in scenarier/händelser. Genom mallen Idéverkstad samlades nya idéer in kring hur unga kan och vill lära om känslor.
En första prototyp
Utifrån de ungas beskrivningar av händelser, och de känslor som de väckte, skapade vi ett fysiskt ”Känslopussel” där frågorna tillsammans bildar en helhet.
För att testa prototypen med de tänkta användarna genomförde vi en workshop med andra unga i liknande ålder. Deltagarna fick här arbeta i grupper om 2-3 personer som tillsammans skulle lösa tre känslopussel vardera. På framsidan av varje bit fanns delar av en personlig berättelse och på baksidan en färg och mönster som skiljde berättelserna åt. Under uppgiften väcktes samtal i grupperna kring vilka delar de trodde hörde ihop, vad de kände igen sig i och reflektioner kring vad som var annorlunda gentemot hur de själv tror att de hade reagerat. Samtalen, snarare än ett ”korrekt pussel”, blev målet som skapade möjlighet att lära om och sätta ord på känslor.
Så tyckte användarna
I samband med workshopen genomfördes en enkät med de 25 deltagande ungdomarna. Enkäten visar att många tycker att det kan vara svårt att prata om känslor och att det finns en önskan om att bli bättre på att förstå sin känslor och hur man mår. De flesta tyckte att pusslet var ett bra sätt att träna sig på att prata om känslor och att det fick dem att tänka på sina egna känslor. Nedan syns ett utdrag ur enkätsvaren. 1 motsvarar ”Nej, inte alls” och 5 motsvarar ”Ja, absolut”.
Ett digitalt komplement
I projektet utforskades även hur pusslet kunde gestaltas digitalt i syfte att göras tillgängligt för fler. Tanken är att användaren här ska kunna nås via telefon eller dator. I filmen ser ni en tidig skiss på hur ett sådant koncept skulle kunna gestaltas. Vi har här kallat pusslet för “Read my mind”.
Samarbetet med Björnmamman
Under projektet deltog företaget Björnmamman i två workshops med fokus på interaktionsdesign tillsammans med RISE. De deltog även i workshopen med användare (ungdomar) och har tagit del av förberedelser och hur materialet utvecklats vidare till en testbar prototyp. Utöver att bidra till slutresultatet fick företaget nya praktiska erfarenhet av innovation och inspiration till arbetssätt och metoder för att jobba med interaktionsdesign med användaren i centrum.
Ethel Johnsson och Max Stare på företaget Björnmamman i Skellefteå.
